Det är så mycket tydligare
Det går inte att misstolka
Trots att jag inte har några nya svar
Det här är inget mellanting, inga halvmesyrer
Och det börjar eka över slätterna
Det börjar komma upp ur maken, det växer
Det faller från himlavalvet likt stjärnljus
Och det är en kraft, det kallas glädje
Det här känns som hemma
Det här känns som något jag har gjort förr, 1996, 2012,
Och jag lyssnar på andras samtal
Men jag säger ännu inget
Det sveper fram som moln över spegelblanka vatten
Det faller ner runt oss likt regnbågar
Och det skjuter upp ur marken som tulpaner i april
Och det är en kraft som bara tilltar, det kallas glädje
Så det finns en tidsram, det finns tydliga linjer
Och jag vet vart vi befinner oss
Och jag hör hur jag är stadig på handen då jag svarar i flödet
Och en dag ska jag vänd kameran mot mig själv, börja filma och säga allt jag tänker rakt ut
Som en fyraåring som studsar upp och ner mellan golv och tak i hallen
Som katten som jagar solen och får syn på pingisbollen
Likt herrn i huset som precis hämtat morgontidningen och skyndar in till frun och kaffet
Det är en kraft det är en härlig känsla, det är glädje
Jag vet vad jag letar efter, 1999, 2011, det finns där i min musiksamling
Ett beat som då och då tycks dyka upp i musikutbudet
Och det finns en känsla som är jag, som jag kan minnas och ännu identifiera mig med
Och det är ingen tvekan, det är tydlighet, jag kommer stå där tids nog vid mikrofonen, i rampljuset