Inom mig ekar elaka glåpord
Dom som gör mig sårbart ledsen
Studsande där mellan väggarna
I tunnlar och gångar förföljs jag
Ord som min mun inte talar
Läppar som inte rör sig
För orden är tysta så ingen hör
Det är endast för mig att höra
Väl valda så dom sårar på riktigt
Så där så det ristar djupa märken
I varenda liten cell, led och muskel
Ingen sårar mig så som jag gör
Det fixar jag så bra själv
Mina händer slår mig inte
Men jag misshandlar min själ
Vill ligga i fosterställning med tårar
Aldrig resa mig upp fast jag måste
Vill falla in i sömn så jag inte vet
Bortkopplad från verkligheten
Bara då jag slipper känna
Hur ont livet gör varje dag
Allting är för tungt att bära
Jag ler men det är bara på låtsas
Inombords finns ingen lycka
Ibland borde jag vara glad
Det enda som känns är tomhet
Så stor att den inte kan fyllas ut
Linda in mig i mjuka sängkläder
För att livet inte ska kännas så hårt
Något som bäddar in och omhuldar
Så det inte gör så ont att falla
Ger värme och tröst för en stund
Ögonen ser men ändå är det mörkt
Vill blunda och somna om
För att slippa möta en ny dag
Innuti rinner floder av tårar
Dom som slutat rinna från ögonen
Men svämmar över till slut ändå
Dränker mig själv i havet jag skapat
En väntan på att det ska ljusna
Bara lite så solens strålar kan nå
Kanske värma upp mitt hjärta
Jag ler ett leende som är genuint
I alla fall för en stund i stunden