Det du ville var nog för att få oss att krypa.
Det du bad om tog emot som direkta order.
Din kärlek blev något man var tvungen att förkäna.
Din ilska föll på den som lättast föll i gåt.

Tomheten i att aldrig tillhöra.
Sorgen i att aldrig räcka till.
Skulden att se dina tomma ögon.
Att inte kunna älska den fader som var min.