En tjejsare som avdelades platsen som befäl på en minsvepare inom det militära eftersom hon utbildat sig till officer och hennes släkt hade en lång karriär bakom sig av att ha tjänstgjort som arbetare ombord trålare ute i Atlanten. Där höga vågor hörde till vardagen, vilken var full av olika uppgifter och dagarna långa. Där var det inte heller ovanligt med trassel ombord och det mera var en som räcka med att söka lösa olika situationer som kunde uppstå när själva arbetet ej längre 'flöt smidigt på. Alltid var det något och alltid fanns det 'inte tid' att göra nog. I vilket fall fick hon frågan redan andra dagen ombord, då det visat sig att hon kunde 'hugga i som en hel karl'. Ett av befälen ombord ville såväl komma med kritik, men en smula inlindat i en som undran.
Mannen ifråga till tjejsaren ifråga.
- Är du säker på att du inte egentligen är en pojke?
Efter att ha funderat en stund på frågan, svarade hon.
- Är du säker på att du inte egentligen är en flicka?
En stunds tystnad uppstod och gossen verkade inte veta om han skulle ta det som uppstudsighet, trots att han verkat 'be om det',
med tanke på sin egen fråga.
Han svarade inte genast och kunde inte heller komma på något att säga ens senare. Mannen, ty det var en man, även om han stundom fortfarande kände sig som en gosse, gick iland vid första bästa tillfälle, reste tillbaka till Örebro. Väl där gifte han sig med en jänta från Sveg, började inom handelsflottan som någonstans nederst i hierarkin, fick med frun sin trillingar samt slutade sina dagar som farfar samt gjorde sig känd på en del fartyg som en tystlåten individ som bröt en smula på svenska, då besättningen ofta nog var en samling märkliga gossar av litet olika ursprung samt att den svenske kocken på hans sista fartyg hade en svartvit katt vid namn 'katt'.