hon kände blickarna bränna sig in

dömande, fördömande

hon var inte som dom

av en annan sort

det här var hennes liv

att utstå spott och spe

förolämpningar, glåpord

hånskratten bakom ryggen

allt man kan tänka sig

men hon var av segt virke

"skratta ni bara, ni ska få se"

"en dag är det min tur"

"jag ska överglänsa er alla"

stolt i ryggen gick hon förbi dem alla

plågoandarna förvånades

hon sänkte inte blicken

hon grät inte

hon gick inte undan

ingenting bet på henne

när hon inte längre reagerade

tröttnade de på att mobba henne

vände sina blickar mot ett nytt offer

någon att hävda sig mot

men ensamma är de inget

det är i klungan de växer

blir stora i orden

men små på jorden

eggar upp varandra

men luften går ur dem snabbt

när de inser sin litenhet