på fri fot
genom livets gråa dagar
svävar fram
utan tanke på imorgon
att ge sig tid
att ge sig hän
trots att ingenting händer
ett liv är en chans att leva dina dagar
och ingen annan du
där i den mörka vrån
hör rävens gälla skri
och harens flykt över fältet
all skönhet du ser
perfekt estetik
andas in den råa morgonluften
känn kroppen vakna till liv.
och din vackra själ
där i morgonsolen
tinar upp ditt ärrade hjärta
raderar nattens mara
du ropar ut i universum
de vackra varliga orden
i hopp om att de rätta öronen
fångar upp,
och bearbetar dess innebörd
all din längtan
efter hennes skira varande
åtrån hon väckt upp
i din åldrade kropp
ingenting spelar längre någon roll
så länge hon låter din blick
drunkna i sina mörka ögon
och ger dig tillåtelsen att kyssa hennes nakna kropp.
sakta sjunker känslan in
att till slut är letandet över
cirkeln är nu sluten
ingenting mer behövs.