Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hedblomster

Vinden kommer synrand till mötes. Först då kommer skuggor för ögonen. Häxor tar sig självklart in mellan buskar och häckar med sin särskilda nattsyn. Växtslagen är en del av deras kroppar till dess de stiger nästan vertikalt upp bland stjärnorna med hjälp av energiröken från nordanvinden.
Gittan är en del av systerskapet i natten liksom de andra medan eldarna nedanför färgar hennes kjol och hennes väsen får bli vår berättare. Gammelstjärnorna är i sin tur deras mastrar för deras anor sträcker sig lika långt som till vindarna på slätten.
Så gott som ingenting biter på deras kroppar förutom då en särskild silver-ten gjord av trollen slår dem i hjärtat. Då färgas slätten nedanför med svartnande blod.
Det är först uppe ibland molnen man kan höra deras kroppar närma sig över människans stäpper. Och deras förbannelser hörs över dem.
För människan har inte varit nådig mot dem utan i stort sett bränt alla deras stjärnstäder och den vidriga lukten stannar kvar som evig påminnelse.
För att få lov att lära sig till häxa fick Gittan ha sina hundår bland brinnande aska för att forma sina händer till glödande mån skärvor till dess trollstaven fick vara henne behjälplig. Att forma sin värld oåtkomlig för människan. Händerna revs från och till av de vassa växterna som hon fick ha till föda till dess hon knä togs till bords av gammel häxorna och fick smaka människokött. Men spåren efter askan sitter kvar i hennes hud. Ännu.
Snart närmar de sig platsen för deras hämndslag. Gittan håller kvasten stadig trots nordanvindens iskalla slag längs huden och rättar in sig i slagläge över fiendens takåsar.
Inte hinner någon uppleva deras blixtsnabba slag utan man ser bara en kort blixt och en kort ljudvåg och allt är över. De eldar som en gång förgjort deras värld låter de regna över fiendens skräckslagna blickar.
Snart kommer motangreppet. Hela himlen är fylld med fiendens flyg och häxornas tvingas fly som en enda kropp medan eldhavet blir allt större medan häxorna försvarar sig som en del av allas kroppar. Snart hörs verklighetens ljudlösa skratt och det färdas runt träden och lyfter häxornas kvastar upp till en sfär där de inte längre förväntas agera. Nu är det magkänslan som gäller för Gittan för hon är den mest trollkunniga av dem och man hör introduktionen till Den stora riten som egentligen skall ropas i månens sken men den gör dem potenta och binder dem samman. För de är även en del av människans verklighet och har blivit de stjärnfall som man som människa ser rusar fram över fälten i novembergryningen.




Prosa (Kortnovell) av L B Andersson VIP
Läst 48 gånger
Publicerad 2021-03-17 12:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

L B Andersson VIP