Minnen är ofta som sporadiska
och så är även mina egna.
De minner så faktiska ibland
om en sval bris från havet.

Den fläktar den heta sommaren
och drar genom landet.
Där den tjänar till
att fylla individer med känslor.

Där drar vinden fram och omkring.
Först stark och så alltmera svag.
Efter den kommer flera,
lika vilsna syskon på väg.

Med ojämna mellanrum,
bär envar sådan på berättelser.
Det är som ett slags äventyr,
om salt och sånger stundom.

Du är som en sådan bris
och jag saknar dig ibland,
då du inte är här, då kan jag gråta
som inombords, bada i känslor.