ormbunken multnar,
men dess främmande skott
blir luddiga i sin egen kompost.
hans kläder
ligger i dörröppningen,
en smutsig pöl av tid
alla dagar han har burit dem.
bananflugor trakasserar
fönsterörterna
och ibland mitt ansikte
och jag har inte
ens motivationen
att tänka på det.
jag samlar ihop
de klirrande temuggarna
och kollar efter
mina orakel i skyn.
fortsätter att röra mig
genom stoftgalaxerna.
men mitt hjärta
springer alltid framåt
och det håller tiden
i en trygg värld långt härifrån.