Ett kartotek av detaljer i det eviga
återkommande drömmarna.

Var ligger jag? I renstenen idiot.

Han hade gömt sitt liv i ett brev till
sina barn, då de älskade honom...

Han var inte ensam mer än ibland,
ansåg han trött och fullkomligt utarbetad.

Garaget var fyllt av bilar,
när ska bladen vissna och falla till marken.
Det var sent i november redan.
Hans namn fanns på allas läppar.

Ett evigt diskuterande i all oändlighet.