Jag gick till en av de restauranger jag frekventerar ibland. Där var det kö framför kassa och jag väntade tålmodigt på min tur. Före mig i kön stod det en gosse på kanske något över tjugo år. Han yttrade något till kassören och jag 'råkade' höra vad som sades. Det lät ungefär så här.
Kassören.
- Vad får det lov att vara?
Kunden.
- En Max Fredrik, tack!
Kassören.
- En vad då?
Kunden.
- En Max Fredrik, tack!
Kassören.
- Vad f..n är det för något?
Kunden.
- Jag heter Max Fredrik. Jag vill ha en hamburgare special med pommes och en stor läsk, ketchup och kryddor om det finns.
Kassören.
- Varför sade ni inte det med en gång?
Kunden.
- Jag heter alltså Max Fredrik och jag vill ha en 'Max Fredrik', överraska mig!
Kassören ser litet så där extra på kunden, funderar ett slag och säger sedan.
- Det blir sjuttiofem kronor.
Kunden.
- Det var dyrt.
Kassören.
- Jo, men ni ville ju bli överraskad!
Kunden.
- Kommer ni med beställningen till bordet? Jag sitter där borta vid fönstret.
(Kunden pekar litet obestämt mot en figur som sitter ned.)
När jag själv kommer fram till kassan, beställer jag 'dagens rätt' och kassören gastar över sin axel, 'En dagens'. Kassören frågar mig vad jag ville ha att dricka och om det önskades dessert.
Några dagar senare frekventerade jag samma restaurang. Där är det kö som vanligt igen. Det var bara att ställa sig längst bak igen. Då det bara var två personer före mig, befann jag mig inom hörhåll igen och det kändes som en repris, trots att gossen nog inte hette Fredrik. Följande utspelades följaktligen.
Kassören.
- Vad får det lov att vara?
Kunden.
- En Max Fredrik, tack!
Kassören.
- Men du är ju inte Max Fredrik...
Kunden.
- Men jag är hans vän.
Kassören.
- Så du vill ha samma då?
Kunden.
- Inte alls samma, bara en snarlik. Men jag säger som Fredrik, överraska mig!
Kassören.
- Det blir 55 kronor, tack.
Kunden.
- Jag sätter mig där borta, vid samma bord. Ni kommer kanske till mig när ni är färdig med beställningen?
Kassören.
- Det skall bli.
En stund senare var det min egen tur och jag tog som vanligt 'En dagens', blev bemött på samma sätt som vanligt och det fortlöpte nöjaktigt. Själv satte jag mig inom synhåll för gossen, då jag var nyfiken på hur saken skulle utveckla sig.
Jag yttrade mig till kassören.
- Jag sätter mig där borta. Ni kommer väl dit med brickan?
Kassören.
- Det skall bli.
När jag suttit en stund på min egen plats kunde jag se brickan som sattes fram till gossen, då beställningen var klar.
Kunden till servitören.
- Men vad är nu detta? Tallriken med min hamburgare är ju tom.
Servitören.
- Ni beställde väl en Max Fredrik med tillbehör?
Kunden.
- Ja, så var det, jag beställde en...
Servitören.
- Ni bad att få bli överraskad?
Kunden.
- Jo visst, men ni kan väl ändå inte mena...?
Servitören.
- Det där är överraskningen. Varje gång någon beställer en Max Fredrik, så blir det litet varianter och det här är en variant.
Kunden.
- Men jag ville ha den hamburgare jag beställde.
Servitören.
- Som sagt, den som sig i leken ger...
Kunden.
- ...får leken tåla, jo jag vet. Men det här är verkligen magstarkt.





(Historia från mobilen, där programspråket
'lämnar en del övrigt att önska'...
Stundom skriver jag ned litet saker i den
och så försöker jag att föra över densamma,
något händer på vägen i själva överföringen
och jag söker 'snitzla till' en smula.)