Det går nu över till ljummen höst här där jag ligger i min jord.
Jag hoppas de hittar mig snart. Det är alldeles stilla. Alldeles mörkt.

Såg ett grynigt kort på mig i någon tidning fladdra förbi.
Skolfotot i åttan. Rödsprängda ögon efter någon kille. Luggen ligger fel. Hatade alltid den bilden.

De var så nära. Hade spadar och några maskiner med sig. En hund som nosade runt. Försökte klappa henne men hon blev skrämd och hasade iväg till strandkanten istället. Fick ont i huvudet när maskinen gick över mig, kändes som åska. De missade mig ändå.

Det är vackert här. Alldeles stilla nu. Isen har frusit sjön och jag borde frysa men det känns varmt på något vis. Någon mus gömde sig för en katt här uppe nyss, kände hur hjärtat dens slog tickticktick. Hoppas den klarade sig.

Finns inte mycket kvar här längre. Jag sover mest.
Drömmarna är fina men sorgsna. Mammas hand i min där hon sitter och vakar om nätterna. Hon fattade aldrig det där med Messenger så hon skriver på min facebooksida ibland, Små hjärtikoner och långa texter ingen läser. Jag försöker hålla om henne så hon får vila men jag är för lätt och hon för tung. Så väldigt tung.

Det är kallt nu, trots att det är sommar. En trärot försvann och vände upp ljus sol och vind här bredvid, det stör mig. Jag vill bara få vila en liten stund till. En flickas skrik ljuder över ängen igen, en sekund trodde jag att det var jag. Jag vill ju bara få sova nu, kan det inte bli tyst? Jag blundar men det spelar ingen roll.