Det var idyllen som frigjorde min barndom; kontrasten till betongen
Försäkringskassan
i blå sammet
utan någon
som helst förklaring

Knöt du min midja

Stigen till stranden som aldrig tog slut
Där varje steg vid varje sommar upplevdes lika magiskt. Tänk om det är sista gången jag går här?

Grottorna där du och bror
och jag som tog kort
Där vinden aldrig spelade någon roll
Luften så helande och varm
Ändock så ryggradskall och skör
Plockade jag upp stenar och snäckor och hörde våra böner för mig själv
Min hemlängtan till betongen i någonting oförklarligt
Var precis samma kall

Kiosken efter allén
Uppenbarelsen i socker och rus
Endast andas allt grönt
Här och nu
Det var då

Kokt färskpotatis och myggnät
Dagens fångst och färska jordgubbar
Grannen Anna
Skaldjur och vin i solnedgångar
Familjära foton
Kassettband i kusiners sovrum om sommaren

Jag kände mig komplett
På vägen hem.

Inbäddad i linné

Hos dig faster

(Kort version)