Du är ett måndagsbarn,
född den andra veckodagen -
den svagaste länken.
Du är som månen.
Det skarpa mörkret
i din halvmåne
är någon annans skugga
och ditt ljus är inget annat
än en reflektion av något större
och ljusare än du.

Du är ett besvikelsebarn,
en potentiell byggnad
likt Babels torn.
Om du bara hade försökt
tillräckligt hårt
kunde du kanske
ha rört vid Gud.
Men du är ett
måndagsbarn,
en extrovert
som kör elräkningen i taket
med alla lampor tända
när du är ensam hemma.

Att låtsas vara nära
människor som lever
får dig att känna dig
lite mindre som du
och mer som solen.
Men mörkret
tar inte lediga dagar
så ej heller dina tankar,
så linda du in dig i stjärnor.
Du vill hitta ljus
i konstellationerna
men det är svårt
att spåra linjer av punkter
bakom dimman.

Måndagar är längre på Mars.
Du föddes med stress
i dina ådror,
stora projekt
utan något verkligt
förfallodatum
i ett konstant tillstånd
av att vänta på Fredag.
Men helgerna är för trötta
och den spända linjen
i din ryggrad innebär
att du inte kan ha någon paus.

Saken med måndagar är
att du bara känner hemlängtan
när du tittar upp på månen
och hennes smått bedrägliga ljus.