Du håller din hand som i bön
en handfull vind, ett slocknat fotografi
en spindel som kryper längs armens hud
nästan oskadd som du

hur kan du tro att du ska dö
du ska dö, och det är inte sant
att sorgen tar slut i drömmen
den tar en annan form

och allt jag skulle säga
efter att du dött,
allt du skulle säga
efter att du dött

kvällen är ett duvgrått rum
där vi klätt oss i varandras minnen
lager på lager av årsringar, horn,
en fjäderdräkt av timmar