I upptagandet av tanken, vad som känns satsar jag allt på nödrim och skjuter ner månen för att bli. Jag bygger upp, sliter ner rutiner med darrande händer, under blicken och tyngden av dess infall utan att använda svåra ord medan jag blir. Jag blir till och skapas genom centrifugen medan jag talar om vem jag kunde bli. Kan bli och jag vrider på kartan för att hitta mer. Jag skulle kunna tala om det som sker med tiden, att kliva ur farkosten och lugnt möta upp livet utan att se det som sådär överförjävligt stort. Bara lite mer i balans.