Det finns nätter då du bara är ett namn
i en tom berlock av silver
och från grenarna fäster regnet i tunna kedjor
sitt alfabet ristat i fuktig bark

ett språk som bara finns där något gått förlorat
kalhygget ett monument över en skog
och svansträcken som kallar över älven
till den andra sidan

jag kan inte längre urskilja den punkt
där du steg in mellan asparnas stammar
och de slöt sig om dig som bränder
viskade och sjöng