Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bergtagen


Händerna lyfta
framför mitt ansikte;
klor av metall
hundra meter över dalgången,
händerna sjungande tyst
hundra meter ut i luftrummet,
manövrerade i magnifika gester,
kraftsamlingen monterad
i Kilbergets tunga bas,
som är mitt bäcken och min bål,
min haka en utskjutande klippa,
min bröstkorg en överväldigande rasbrant
med folkvagnsstora klippblock
som kliar
ner till skogskanten;
den väldiges mjäll

Min andedräkt svepande
som morgondimma
eller snörök
bort över Sågdjupet,
ner längs Fällträsket,
och långt bort kring Snipen
och Snöberget
i kalligrafiska kringgåenden

Sadomaskinen sörplar biobränsle,
medan matrismekaniken hävdar organiskt liv
för grus och gryn

Näring och medikamenter åker avlopp
i närliggande grovförtätningar,
med namn som Råne, Lule, Pite

De religiösa tar sig in
i blodomloppen
via rättrogningar
och ballongsprängningar

Längst ut i vävnaderna
ringer varningsklockorna

Slintslagna tankar
glittrar i mossarnas vårvattenföring

Törsten vattnas i mun
Hungern skjuter rygg i vaderna
Trånsjukan spänner organen
i Gaspromlånga utskott

Könsorganen festar fallosiskt
i Europas skinkfladdrande paroxysmer





Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 95 gånger
Publicerad 2021-03-29 15:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP