Den talande tystnaden.
Det som uttrycks mellan raderna
Är bara ett resonemang mellan de riktiga tankarna
Och baksidan trycks bort
Tills den förtryckta rösten går att resonera med
Det som finns mellan raderna
Är vad som uttrycker tolkningen
Där punkterna fortsätter...
Den talande tystnaden.
Är inte att leka med
Bränner sig nog
Som på elden
Och tystanden är lika tät
Som om dimman är tjock
Ridån går ner
Och bakom döljs
Det riktiga ansiktet
Som masken täcker
Camouflaget byter ständigt skepnad
Och gång på gång
Görs försök i att genomskåda förklädnaden
Men allt som sker
Är tystnaden som tätnar allt mer
Lika mörk som på natten
Bottnar drömmarna i skapa en grund
Den trygghet som vilar
Är just ett eget sätt
Hur att tackla livets olika nyanser
Som numera lyser upp själen sin
Omkring alla kanter
En figur av karaktär
Där uppenbarelsen som gestaltar kärleken
Ger skapande kreativitet
Numera bortom förståndets verklighet
Går Alltid Ständigt Vaksam
Inom alla dessa gränser
Vilar en form
Hittar och finner
Intryck Och Avtryck
Bakom konstens alla regler
En uppmålad bild
Ifrågasätter töcken
Med att komma till sans av klarhet
Är rörelsen mellan flytande ord
Meningarnas tolkning av den värld
Egentliga samhörighet
Ber som ödmjukast
Blunda inte för den fördunklade sidan
Ytan är som bortkastad
Istället räknar det inre med
Genuinitet
Genom livets alla våndor
På något mystiskt sätt
Hittas betydelsen rätt
Uppbyggd och nedbruten
En kompromissad dialog
Går närheten djupare
Och Djupare
i kroppens språk av närhet
Memorerar jag dina händer
Som läker med varje rörelse
Att ta över kroppen med beröring
Talar tystnaden om
Alla svek jag varit med om
Ritar du landskap på min själ
I meningens begär