Vindstötarna därute
ser ut som varmluftsballongstora
gråa puffar,
eller kanske som Puff
The Magic Dragon
På Manhattans Washington Square
i början på 60-talet

Huset har helt andra egenskaper
men ryster i mötet

Katten var ute hela natten
Det hade han nog inte tänkt sig
Han har nog vistats i sadelkammarens
nödläge,
som dock bjudit både liggfilt
och säkerhetsmat

Inkommen vid första ytterdörrsglänt,
som skjuten ur en kanon
och med yvig svans,
jamade han vilt,
som ett förbittrat barn
som förebrår en okänslig förälder

Hur kunde du göra så mot mig!?

Men jag hade stigit ut på bron
och kallat på honom ut i natten

Nu serverades han sin mat,
som gjorde honom så ivrig
att han trampade på fatet
så det tippade upp och ner
i porslinets hela förmåga
till bang och bångel,
och efteråt sprang han före mig
upp i trappen,
upp till sovrummet,
för att inta sin inmutade plats
på min bringa
vid morgonläsandet
av Jesper Olssons
läsning – apparat – algoritm,
djupt spinnande
i Kazakstansk chömeijstrupsångsstil
centimetrar från min näsa,
stirrande mig i ögonen,
passionerad i sin återvunna trygghet
och sin inte obetydliga kärlek,
jag med höger hand njutande
hans lena päls,
men vänster hand greppande boken

Min värld är bliven dubbelgängad,
avdelad i mitten,
i syd och i nord
med en slingrande järnbana
däremellan,
lämnande mig
i ett säreget psykiskt intervall,
i en ren stämnings svängningstal
som Terry Riley
i kompositionsform
kallat Harp of New Albion,
en porlande översinnlighet
mellan polerna vildmarkshus
på pinnmokullen
och retreats man cave,
med stora projekt
i full rull;
genomskrivandet
av Tsegay Meharis epokgörande
flyktlitteratur
och min genomläsning och inläsning
av samtliga mina dagböcker,
från 1963 års fjortonårighet
och framåt,
medan Petri Storlöpares film
om pennförarens ord och ljud
närmar sig fullbordan
i huset i Gunnarsbyn

och min ålder
tar för sig allt mer
av det jag hittills betraktat
som mitt

Vindstötarna därute
tar tag om huset
och katten har flyttat ner en bit
på lästäcket;
tvättar sig intensivt
och koncentrerat,
men hör upp ibland
och ser mot balkongfönstret
när vinden rycker extra hårt
i huset,
innan han återvänder
till rengöringen,
håller upp ena tassen
och biter och slickar rent
mellan klorna

Jag låter honom ligga kvar
i Drömskeppet
medan jag tar trappan ner
till datorn på bottenvåningen
för att frammana en ny version
av Vilhelm Ekelunds tolkning
av Giacomo Leopardis
”Till annat studium”
i Sune Karlssons bitterljuva recitationsresonans
understödd
av ett pianos
nerpitchade och uttänjda tangentanslag
nere i basen;
en förtrollande kombination
i den vildsinta blåstens
intermittenta shakedown