Begär ingenting
Natten sluter sina kvisthålsögon
den sista eldflugan i bröstet
slår med vingarna hastigt som ett hjärta
och träden talar så obegripligt
jordklumpar och mossa, viskningar i blåsten
dina händer, en parentes om mitt ansikte
och kunde vi skulle vi lyssna
till stormen under brustna revben
till norrskenets ljungande kopparsjok
tickande näbbmushjärta
det finns ord som växer ur det blanka
– trädmärg, nagelbäddar –
och vi har ingenting att avvara
bara en knivsudd skatgrönt bläck
bara ärr av allt vi ville säga