Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Begär ingenting

Natten sluter sina kvisthålsögon
den sista eldflugan i bröstet
slår med vingarna hastigt som ett hjärta

och träden talar så obegripligt
jordklumpar och mossa, viskningar i blåsten
dina händer, en parentes om mitt ansikte

och kunde vi skulle vi lyssna
till stormen under brustna revben
till norrskenets ljungande kopparsjok
tickande näbbmushjärta

det finns ord som växer ur det blanka
– trädmärg, nagelbäddar –
och vi har ingenting att avvara
bara en knivsudd skatgrönt bläck
bara ärr av allt vi ville säga




Fri vers av Grävling
Läst 186 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2021-03-31 17:58



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Så intimt, nära och smärtsamt omskakande. Ja, ibland är parenteser och är av vad man ville äga alt som finns kvar.
2021-04-02

  Elaine.S VIP
Jag älskar dina ord. Hur du placerar och sammanför dem. Hur du får dem att gro och slå rot i mig som läsare. Imponerande också i djupet som grundar och bär rakt igenom.
2021-04-01

  Rafmagn VIP
Ååååå! ”Bara ärr av allt vi ville säga ”

Fantastiskt!
2021-04-01

    Lena Staaf VIP
Väldigt vackra bilder, skogskänsla, närhet
2021-04-01

  Androiden VIP
"och vi har ingenting att avvara
bara en knivsudd skatgrönt bläck
bara ärr av allt vi ville säga"

en alltigenom fin dikt, men tyckte mycket om slutraderna,
2021-03-31

  Judas Ekholm VIP
Fattar inte hur du gör, men oj vad imponerande du är.

”dina händer, en parentes om mitt ansikte”

Vilken jävla strof!

2021-03-31

  Ulf Carlsson VIP
En fin bukett av ord, plockad på språkets oändliga stjärnbädd!
2021-03-31
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling