Hon ler utan anledning
och jag ser hur min natt
inte bara lyser upp
från Göteborgs gator

Månaderna som gått
när himlen varit svart
från mörkret jag druckit
morgon, middag och kväll
har i känslor som mest
kan beskrivas likt norrsken
fått tillbaka sina stjärnor

Hon var min längtan
att komma bort från
en trängsel bara städer
kan skapa eko av

Timmarna av vuxna
viskningar och leenden
ingen får se blandas
med minnen i en gråzon
där nervösa danssteg
tog oss till månen
och beröringen till
jorden mittpunkt

Hon är mina andetag
när floden av människor
sliter syret från mig
en stilla natt i Göteborg