Men du är så besvärlig, förflutet, framtid
i skuggornas institut
där avståndet fann oss.

Lurpassar,
med tackjärnsblock
naken dyker du.

Skuggdrömmar
skuggans tid tar
inte tid här
men toktankarna förför mig.
den ensamme drömmaren
det andra genomskådas
och seendet färgas
av en en folkhems Dirty Harry(GW)

Staketet hejdar mig
men är här,
andra ord som
en i silo samlas
är snart flygga.

Nycklar och samma
punkt tappar betydelse
läsakten återskapar
det hoppingivande i mörka
eoner(läs:pandemi)
och i språkets förändring.

Sol ordströmmar ur drömmar
blir en fredsduva till tiden
i en takt när ljuset slocknat
dröjer strålarna kvar.

Och döden finns inom oss
hörs det ur radion, för december
vänds upp igen av tidens plogbill.

Ur det blå kafeét brutna och
avbrutna drömmar. En svart blir bra,
som efter en låt av Chris Rea. Där
det är mestadels mulet och då
ser du en blomma på låret som
väl en gata i sidoljus. Och färden blir
lätt som ett blått tåg. Tiden tar ner
armarna och omfamnar
längtans färd. Trots molnens
tunga bukar ser du en madonna
i päls in på livet. Och ser att
det inte finns inget riktigt djup i
insjöns dis.

Det är något som saknas.