Ljudböcker - vilket jävla skit ändå.
Ljusbrun tygtapet, tv n avstängd, fluffiga kuddar, välbäddad Queensize- säng. Förbannar det välbäddade som måste dödas med ett riktigt aggressivt knyck. Läslampan hittar jag senare. Som en snygg inredningsdetalj på väggen. Sliter ut. Har böcker som borde läsas. Två stycken. Nerpackad i den djurmönstrade väskan. Dricker Whiskey. Det gör ingenting. Varför lyser aldrig solen över Stockholm? Dragit för den lyxiga, veckiga gardinen av tung sammet. Det är alldeles för fult utanför. Vitt och grått och ledsamt. Jag längtar inte ens bort längre - jag längtar alltid hem, till det ljusblåa centrumhuset, till butikerna som stänger ner, grönsaksståndet, till tuggarna på hörnet och till systembolaget med den lilla klicken av de som alltid bodde kvar. Jag längtar hem till mitt folk.
Klass - vilket jävla skit ändå.
Flytten uppåt går genom hudfärg.
Flytten uppåt går genom att morsan träffade en snubbe som psykotisk men ändå
- en snubbe - med vithet - och nävar som slog men ändå en snubbe
och då var det ändå en familj.
En vanlig familj.
En vanlig familj är ovanlig now a days
men ett gott alibi för att slippa att starta en utredning.
Den här jävla flytten bort och hem igen.
Smörjer in mig med någon dyr hudkräm
skapar nya minnen och anmäler mitt förflutna för stalking.
Skrapar skinnflagor från huden och stirrar på en galen kvinna i spegeln.
Som om hon gick vilse eller fann sig själv igen?
Ändå samma skrot och jävla korn.
Det är därför det vita välbäddade täcket känns missanpassat
liksom äckligt och påtvingat.
Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig i tid
men jag måste alltid fånga timmarna
för hur vet vi när de tar slut?
För hur vet vi när man ligger nedskiten och nedpissad ensam i en smutsig pöl i en lägenhet i en ytterkranskommun och dör medan ingen ambulans vill köra in utan en poliseskort.
Om jag ändå kunde vara början på ett upplopp - om jag ändå kunde vara orsaken till en förortsrevolution.
Jag vägrar gå och lägga mig på ett väldoftande hotellrum med sträckta lakan och designande lampor som återfinns som inredningsdetalj.
Jag vill dö sittande i min surt förvärvade medelklass - bostadsrätt. Tyst vid fönstret och med näven knuten.