Jag pratade med några stockholmare
på stan härom da´n... Vi fick en så fin
pratstund tills en av dem frågade igen
vad var det nu jag hette, Ewa sa jag...
Jag la ner mycket kraft på just bokstaven e!
Javisst så var det sa han, ÄVA, med en hög
och en så tydlig röst...

Jag tittade på honom och sa
att jag heter inte Äva utan Ewa
snabbt som 17 fick jag motfrågan
märker jag ord? Nej svarade jag inte alls
det är ju ni som aldrig lägger märke till ord...