Allt började med mörkrets suveräna existens, om vi får tro vår Herre, han skapade då ljuset och såg att det var gott.
Han skilje ljuset från mörkret. Vår Herre avgjorde där och då att ljus och mörker inte kan finnas samtidigt. Lösa av varandra men inte samexistera.
Han avgjorde också att ljuset är gott.
Betyder det att mörkret är ont?
Ljuset förknippas med lätthet, glädje, kärlek, hälsa. Mörkret förknippas med ensamhet, ångest, demoner, tungsinne.

Motsatserna finns på grund av varandra, utan det ena finns inte det andra. För att känna närheten krävs också ensamheten, för att kunna njuta av tystnaden krävs också oljudet.

Först fanns mörkret men mörkret finns inte om inte motsatsen finns därför skapade Gud ljuset, först då fanns mörkret. Allra först fanns Gud men Gud kan inte finnas utan motsatsen så därför skapade Herren motsatsen. Godhet finns inte utan ondska. Motsatsernas skapande av varandra möjliggör existensen av varandet.
Underbara tanke att jag också existerar genom min motsats – att inte existera. Jag vet att jag finns eftersom jag vet att jag inte inte finns och för att du finns.
Jag finns därför att du finns för utan dig skulle jag inte veta vem jag är och därför inte finnas.
Först fanns mörkret och sedan ljuset men allra först fanns Gud.