Jag snickrar på ett litet skåp
att hänga på min vägg.
Det är ett riktigt knepigt knåp.
Jag kliar i mitt skägg.

En meter högt och hälften brett
kanhända blir dess mått.
Det bör bli lite grovt och snett
och inte alltför flott.

Som allmogens jag gör dess form,
nyklassisk likaså
med aning av empirens norm
och bondens rokoko.

En gammal låda är den stam
jag bygger skåpet av.
Baksidan finns, men sidan fram
är den som ställer krav.

Framsidan är den viktiga
med räfflingar och krön
med sniderier snitsiga
som gör den rund och skön.

Mest arbete ger skåpets dörr
med spegelfält och lås.
Jag vill att den skall bli som förr,
på bönders bruk skall brås.

Två hyllor blir det innanför
för känslonära ting,
för silversaker som sig bör
och äktenskapets ring,

Snart återstår bemålningen
som ger mitt väggskåp färg,
som utgör själva strålningen
av skåpets ben och märg.

Jag målar dörrens spegel grå
med vita lamm och blom.
Med gula, röda, dalablå
kulörer blir den from.

Rosetter, romber, pärlors list
får färg som passar till.
Så kanske blir mitt skåp till sist
så vackert som jag vill!