Jag hör jordens hjärtljud
och likaväl knastret
som när man knäcker pinnar i skogen
Men vardagskniven som höll reda på sinnesuttrycken
så att de kom i turordning
Det är som om vi inte
existerade längre
utan vi upplevde på tok för många intryck
I stället ställde sig vi som de oberörbara bara för att gå
Det skall kännas i jorden att den belastas
då man är på väg hör man alltid en röst ovan träden
En gång var verkligheten himmelsblå
nyutsprungen ur en villa
Visst hade jag kunnat låta verkligheten behålla sina intryck
men i stället lärde jag mig att förädla dem
En skog blev verkligen en skog efter många intrycksförskjutningar
och jordens hjärtljud hördes tydligt strax
innan vi somnade in…