Sorgen är ett främmande välde

Jag hukar i medmänskoarmar,
när nacken inte mäktar min skalles tyngd
anonym i en främmande värld,
där min kropp är som ett djur
på slakteriet utan nåd;
ett osjäligt ting
i en otinglig längtan;

allt sedvanligt och vant avklätt
och rivet,
med ens och i detsamma,
och kylan gör med mig som den vill

i det bländande kalla ljuset