Du barn av hjort och saga
med pälsen grå som vårrök, bitter ånga
jag bar dig villkorslöst över de svarta vattnen

du säger att vi inte kan drunkna
två gånger i samma älv
att orden som lossnar från ytan
är våra att skörda

att skärvor av slaggstensblå snö
bleknat in i den upptrampade marken

isarna smälter till skulpturer
till sjunkande händer,
ansikten som upplöses i vattenblänket