Jag rusar ut, pressar ut
trycker an mot skalet
svettas ymnigt
är på allra sista
nivån
av vad? har jag glömt
utanför är nästan tomt
bara ibland
glittrar nån förbi
som heller aldrig får nog
energi att öppna upp
portarna till sig själv
detta är ironiskt
man måste klättra till
den sista nivån
för att ens förstå
att man aldrig tar sig
därifrån