Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Något magnifikt!

Ömsom ödmjuk, ömsom ömsint.
Förskräckligt vass, och hård,
inramad av vårens mjuka kanter.
En ros som tappat alla kronblad,
uti en fjuttig damm.
Och utan värmen kvar.
Men solen stiger långsamt, och fyller
alla diken, filar pikarna till mjuka kullar.
Nu växer något i tomrummet - något magnifikt!




Fri vers (Fri form) av Kajsa M
Läst 190 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-04-18 10:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kajsa M