Nästa minne, döden
häller upp ett glas bläck, flyttar pjäserna
älskade, kallar hon dig
älskade älskade
inget namn, inget ansikte
ögon som speglar
och någonstans finns en övergiven timmerväg
där myror varsamt smakar på markens frön
och solljuset skingras bland gräsens vippor
violett som gatlyktssken, innan natten riktigt vaknat
och hjortarnas glänsande klövspår i leran
följer sig själva runt en vidsträckt sjö