Försommarens klara blick
leker som en solkatt
över tillvarons mjukhet.

Vinternatten smakar järn
smaken av osynliga sår
och blod som rinner inåt.

Den tvekande vårens brustna blick
grumlad av molnig starr
stirrar grått och frågande.

Vinterns frågor
har samma svar som sommarens.
Hud mot hud med snön
utan rustning
känns på samma vis i själen
som trädens puls under rötterna.

Hemlängtan eller resfeber?
Under stjärnorna är det samma sak.