Det blåser en vind som är mycket kall, det är inte en vintervind, det är människors kalla hjärtan som viner.

Det blåser så kallt men man vet inte varför, och funderar inte på saken.

Människor gråter över denna kalla vinden och elaka gärningar, men ingen tycks kunna stoppa elakheterna som går över världen.

Det fanns en annan tid, då det var lättare att leva, utan vardagliga svåra hot och död.

Det kommer inte att stoppa, inte förrän den sista graven fylls.
Den grav där tysta människor fått försöka skrika för sista gången.
Den dagen är fylld av råa skratt.


Dikt och bild ©Maria