Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi menade inte samma

Du ville ge mig frihet så du gav tillbaka hemnycklarna
Slängde väskan över axeln och gick

Aldrig i mitt liv har jag känt mig så inlåst som nu
Aldrig i mitt liv känt en så stark skyldighet gentemot
någon annan

Du gav mig nyckeln och jag låste dörren, tyvärr inte
bara för dig 
Tyvärr även för mig själv

Du pratade om kloka beslut men jag kunde inte höra
Jag förstod inte vad du menade, så vi var plöstligt inte
värdiga 

Du sa att mitt liv låg framför fötterna på mig, men vi
menade inte samma, för mig hade livet gått i kras och
låg nu i spillror runt om mig

Min rädsla för att vara själv och tvingas vakna till
ett hem som luktade du
ställs mot,
din vilja att vakna bredvid någon annan

Mina tårar som försöker tvätta bort dina spår från
min hud, men som får den att flagna

Dina hårda ord som ber mig att inte prata
att lägga av nu, ge upp, det var aldrig menat att vi två
skulle hålla

I mitt innersta är du kvar och håller om mig, du ber om 
ursäkt för allt tid vi förlorat och jag gråter

Vill förlåta men är så jävla trasig




Fri vers av Assia VIP
Läst 143 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-04-12 01:35



Bookmark and Share


  Jessie Hallström

En mycket emotionell text. Bra jobbat!
2021-04-16
  > Nästa text
< Föregående

Assia
Assia VIP