I

Lever min dröm

genom varje tugga

av nybakt bröd

en frukost

när regnet slår mot rutan

och bordsdukens fläckar

spillts av Rorschach

och hans djävlar och änglar:

kan lyssna på samtalet

mellan paret som möttes

över en fika,

precis här,

för att aldrig mer ses

- dropparna från

kaffekopparnas kanter

har skrivit deras saga

inför evigheten

Ser spåren av något

som barnet skulle ätit

men aldrig åt,

aldrig någonsin skulle äta

för att mamma var dum

och dagis ett

paradise lost

åtminstone den där dagen

II

Lever min dröm

äter min fil

läser tidningen

men aldrig annonserna,

bara de med de döda

och de som fötts nya

till världen,

lever här och nu

vid ett bord

dit människor kommit

för att sedan

gå igen

Jag är en i raden

av dem alla

III

Vardagen har solkiga gardiner

och luktar natt i hörnen

stunden är en skvalande radio

från det minsta hotellets

öppna kök

och jag är här

och jag är nu

och den som kommer in

genom dörren

i just det här ögonblicket

skulle se mig ensam

vid ett bord

nära de vårgrå fönstren

och se mig le

ut mot onsdagsregnet

utan att det finns anledning

att må bra

IV

Lever min dröm

lever på minnet

av alla de andra

som också levt

här och nu

lever

och jag gråter

för att

jag är lycklig