Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Bild på ett joggingpass har tysta tecken

Jag joggade i snabb takt
Det var ensamt och öde
inte en själ bara mitt pustande
frustande som Max Dürers musa
en häst utan V75.

Vem satsar på mig?
Jag kommer i högform inför hösten,
går ner några kilon och skriver
med fri form och bevingade ord
om att jag lever, men smitaren syns inte.
Valborgsmannen lever kanske inte längre.
Eller gör han det? undrar den sargade
utan att det syns utanpå och hon springer,
hon springer ändå.

Men allt tycks öde vid sjön
och man kan höra mina steg
medan jag tänker att jag ska ta tiden
på 8 km och pulsen.

Jag ser mig om efter tysta tecken...
bara för att vara försiktig, då våra skogar
lurar med faror och människan är farligast.

Vågar jag springa här? Det tål att tänka på.

En kvist eller är det ett grenverk?
Ett inbrott och en taxi.
Det kan vara en sak och anspela på en sak.

Vi synes i flera skogar vid vägskäl, tyckte kvisten.




Fri vers av frun
Läst 233 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-04-16 21:29



Bookmark and Share


  Den filosofiske poeten VIP
Jakten på den försvunna kärleksfulla skatten :-)
2021-04-22

    tramp
Ta med dig knogjärnen :-)
2021-04-16
  > Nästa text
< Föregående

frun