Berget har ett ärrat ansikte

I spegeln möter jag hårdheten

Stelnat i svek och sälta

Ändå finns där liv som klänger sig fast

Lav och mossa kämpar för att hålla i

Stenen frågar sig varför

Han alltid sjunker

När längtan till stranden

med stolta raukar

Får havets brus att locka mer än gott