evig skuld
Upp i fjällen vandrar jag mellan berg av förr och andetag
oändligt åt väster vandrar blicken över hav i evighet och hjärteslag
liten stig leder framför mina ben upp mot himlen och ögonsten
ravinens stenar från saknads dagar mitt öde nu beseglar och sorgesång
vaknar upp i nattamörker ser förlust i svarta korpar livet är en hymn jag kraxar och poesi
högst bland fjäll ensamhet som breder ut sig gå nu ensam bortom ljusen och hudnöd
letar närhet ut i rymden livlöst svart och sönderbruten
längtan efter den som kunde ge en liten tilltro och aldrig mer bli sviken
faller nu från fjällets topp sviker nära och ger upp
adjö mitt hjärta min enda nära förlåt för allt och förskjut mig evigt
det är nog mer än jag kan bära
fast värst av allt Jag bär skulden till din tår och till din smärta
den skammen är min att bära
Skapa | Skriva
av
Hopplös själ
Läst 186 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2021-05-23 22:38
|
Nästa text
Föregående Hopplös själ |