ett helt år i corontän
promenader i närområdet
och daglig information
om virusets härjningar
över planeten

överbelagda sjukhus
dödstal och massbegravningar

vaccination
och vaccinationsstrul

vi har fört oss närmre
den bleka döden
oss själva och vår undran
över livet
och varandra

verkligheten har talat
och medan vi lyssnar
djupnar vår tillit
trots att det inte finns
något som är säkert

vår sexuella glöd
väcker vår förundran
all slags frön
fyller oss med bävan
ett ivrigt spirande
fyller oss med fröjd...

hästarna i hagen
känner igen oss på håll

katterna i kvarteret
kommer fram och hälsar

och det är härligt
att vi känner
att än har vi så mycket att lära
än har vi mycket att göra

och vi har väl aldrig ätit
tillrett vår mat och diskat
med större rofylld vakenhet
än nu - eller vad säger du

och altanen var ett nöje att städa
fast du anmärkte på min samlarmani
och jag måste ge bort av mitt överflöd
för ordningens skull...

när jag väl bad dig titta ut
blev du så nöjd och sa att du vetat hela tiden
att jag skulle få altanen trivsam och skön
utan extrakuddar och guldglittrigt tyg...

vi har det väsentliga
matbord och mjuk gräsgrön matta
drömfångare och vattenfyllda skålar
och blomster...

livet är kort
och gott nog

måste sluta skriva
för jag hör dig plaska i badkaret
och sucka av välbehag
och jag vill hoppa i nu
medan du är kvar!