Guillou
I en slags förort sken solen. I någon vinkel snett utifrån satt de som vilket par som helst. Det var ett Sverige fyra sekel från den tid kvinnans alla vakna drömmar handlat om. Hon utstötte önskningarna som om hon nästan kunde omforma eller återvända till sin sanna identitet genom att försöka bevisa varför hennes ungdomstid skulle inträffat i slutet av 1960- talet.
Kvinnan hade allt mer trött röst och hon behövde inte längre hans svar eller tankar. Trots det var han den enda hon utstod. I deras påtvingade kontext var han solen, friheten och intellektet. Allt i ett bräde. Kär var bara han. Hon aldrig tillräckligt. örat eller ögat mot linsen. Blåsten som hon tryckte bort genom filten runt kroppen. Solen som i vissa stunder värmde. Jan Guillou. Nu vill jag att du lyssnar på min verkliga nattdröm. Han var som nu. I min fars ålder och jag i min. Vi konverserar utifrån ett plötsligt möte. Attraktionen väller in och fram och hon i drömmen inser relationens gränser och även han men de vill de önskar. De måste. inget sker men allt har redan hänt. Mannen svarar att det nog rör hur mitt intellekt sätter krokben för mina begär. De verkliga.
Det hugger till i bröstet ikväll. Skammen och rädslan drar igenom. Trots att samma man hjälpte mig att se att skulden var en annans runt en annan situation någon timme efter lunch. Det var en märklig dag och kvinnan med drömmen och kvinnan som inte var empatisk nog är jag. en mardröm och en dröm på en och samma dag och en kraft i mellangärdet någon skulle döpa till det sexuella. Jag måste förtydliga att mannen i solen först inte visste vem jag åsyftade då han kommer från ett fjärran land och alltid uttalat Guillou med J i början. Mannen är beläst och hade förstås koll på vem författaren var och hade även läst någon bok eller flera.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 128 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2021-04-21 22:26
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |