Morgonstilla
Vattnet vandrar stilla
Sjön breder ut sina vingar
men kan inte lyfta
Sjön ligger där den ligger
Blågrå vattenvingar
Svanen håller sig nära vassen
Kanske känner den sig trygg där
Lätt att gömma sig
Vad nu en svan har att gömma sig för
Men vad vet jag om svanar?
Vad vet jag om livet?
Jag har glömt bort hur många
psykologer jag gått till
Jag minns vissa saker de sagt
och som jag burit med mig
Det kanske får räcka
Vad gör man med det
som betydde något?
Det som man försöker kasta bort
men som likt en boomerang
hela tiden kommer tillbaks till en
Det som fortfarande betyder något
fast på ett annat sätt
Idag kommer jag inte kunna ändra
på särskilt mycket
Jag kan känna den svala luften ömt
smeka min nacke
Jag dricker min tredje kopp kaffe
och kan konstatera
att det smakar gott, lagom starkt
Jag tror det är Löfbergs lila
Hemma drack vi Arvid Nordqvists Classic
Om jag minns rätt
Om två timmar ska jag träffa min psykolog
i ett videosamtal
När jag tänker på det
pirrar det till i magen
Jag hoppas självklart att våra samtal
ska hjälpa mig på något sätt
Ett litet hopp och ett litet pirr
Jag tittar upp på himlens vita oskrivna ark
Föreställer mig att min blick
är en penna med osynligt bläck
och att jag kan skriva
precis vad jag vill
Jag funderar ett tag, innan jag lyfter blicken
och skriver:
Morgonstilla