Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
morgonbön


Prosafunderingar över tidens förändring, del 1

Vi växte upp
till orgeltoner och psalmsång
vi tidiga 40-talister
Magistern spelade på orgeln
och vi sjöng, barnsligt och oreflekterat
Din klara sol och Vår Gud är oss en väldig borg
gick väl an. Mera tveksam är jag till
Fädernas kyrka i Sveriges land,
skönast bland samfund på jorden
Vad fanatisk nationalism kunde leda till
hade vi nyligen sett bevis på
ser vi bevis på än
och Tryggare kan ingen vara
tycks mig cynisk ibland
när jag ser ett ensamt barn
uppspolat på en strand.
Så klart tycker vi om det land
vi är födda i:
Vad är vackrare än en svensk sommaräng?
men varför måste det gå fanatism och militarism
i kärlek till fosterlandet?
Tog vi skada av vår kristliga indoktrinering?
Nej, så klart inte.
Ingen kan ta skada av insikter i en lära
vars gyllene regel det är
att du ska behandla din nästa så, som du själv vill bli behandlad
Detta bruk var enkelt att genomföra,
därför att ingen elev i klassen fanns
med annan religion och därför
att kyrka och stat ännu var ett.
Alla svenska medborgare tillhörde svenska kyrkan.





Prosa av Monica Lindgren
Läst 86 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-04-24 19:48



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Bra text som får mig att tänka på medmänsklighet, en variant av Allemansrätten!
2021-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Monica Lindgren
Monica Lindgren