Det känns som att vända kappan efter vinden.
Bokstavligt, och inte som uttrycket säger!

Det blåser.
Och jag kan ärligt talat skriva, att jag inte var beredd på vinden.
Var kom den ifrån?
Vart leder den mig?
Förvånad över min reaktion...

Varför fick ilskan ta över?
Varför fick ledsamheten ta över?
Varför gjorde jag mig hård som stål?
Hur kom det sig att jag fann kärleken åter?
Och Allting tinade en smula...
Ett tag!?

Hur kommer det sig, att när jag som förälder gör mitt bästa, inte är den bästa förälder som jag hoppades på att kunna va?
Hur kommer det sig, att jag vände kappan efter vinden?
Och som personifierade den?

Hur kom det sig...?
Att i given stund, var jag inte...;
mitt allra bästa?