Den rödaste rosen
växer högst upp på stängeln
oåtkomlig för mig
skyddad av ett taggigt virrvarr

När hösten kommer
faller bladen ett efter ett
och lägger sig
som ett rött täcke på marken

Jag tar upp ett blad och stryker dess
sidenmjuka yta mot min kind
Det oåtkomliga är äntligen mitt
när året närmar sig sitt slut