Ett ark av papper 

isolerad

endast i solitud

vandrar jag tyst?

så tyst i mörker

dessa avtryck av liv

i tanken 

det som skulle bli

blev aldrig?

ja

molnen målar dessa avtryck

speglar dem så

i tårarna på min kind

ser du dem? 

som jag ser dem?

i horisonten

där hav möter hav

där stranden möter

vågornas musik

i toner av måsarnas befriande klagan

jag vill det nu

jag ser det

jag hör det 

det tydliga i det oklara

i horisonten 

där de sista orden tonas ut

i soluppgången

måla mig nu

så ett liv

som jag kan leva

känn det jag känner

jag känner det nu 

i vingarna 

de nyfödda kläckas

matas i tanken 

så liv

flyg nu

som vingar över land

över hav

i horisonten

ett ark fyller

 kanske

mitt liv?

ett ark 

av papper