Det vintervassa skär i vårens vindar.
Man fäller upp sin jackas kapuschong.
Det blåser kallt från lundens kala lindar,

där trasten tystnat med sin svarta sång.
Syrenen sveper sig i vinterkläder,
när frosten kniper med sin vita tång.

Den vägrar att slå ut i detta väder.
Det är ju ändå slutet av april!
Dock bjuder skogen gläntorna som gläder

och tro det eller inte, om du vill,
men sipporna har slagit ut och prålar
med vitt och grönt i backen här intill

och himlen ler så blå och solen strålar
så guldgul som den gjort sen hedenhös!
Den svenska våren landskapet bemålar,

men det var längesen man gick och frös
i vantar, vinterjacka, huvudbonad
och grova kängor med vadderad plös

i slutet av april. Blir man förskonad
i maj? Man borde bli alltmer nervös.
Finns det en skuld som inte blivit sonad?

Klimatförändringen är skoningslös.