Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Takdroppsdag

Det är en takdroppsdag,

En sån där vårvinterdag
när solen gnistrar i snön
och det droppar försiktigt
från taken.

Just en sån dag
som din bror Lars beskrev
i dikten om hur er mormor,
Antonia Christina,
går med sin värkbrutna kropp
mellan rummen
i sitt lilla hus
på Häradshövdingegatan
där pelargonerna blommar
och änglarnas vingar
lyser på tavlan.

Huset som du såg
från balkongen till lägenheten
där du bodde de sista åren.

Då cirkeln var sluten.

Du sitter på den balkongen
på bilden som möter min blick
varje gång jag plockar fram
min telefon

Bilden som togs i somras
när du precis läst nåt jag skrivit
och tittar upp mot mig

Den plirande blicken
så fylld av nyfikenhet
och kärlek och värme

För du var ju som en kamin
som spred värme
omkring dig hela tiden

Värmen som känns
även nu
när jag går längs
Rådhusesplanaden,
måndag 24 februari,

Takdroppsdagen,

Den andra dagen
i en ny tideräkning.

Den andra dagen
då du inte finns
i mitt liv.

Men det gör du ju.
Hela tiden.

Och solen gnistrar
i det utopiska
konsumtionstemplets
stora glasfasader

och i teglet
och på taket
till Rådhuset.

Och den vinrött
glänsande
puman på torget
upphäver sitt sorgevrål
av öronbedövande
tystnad,

med en sån kraft
att det får glasfasaderna
att skälva
och stenläggningen
att vibrera.

Och jag går över torget.

Och tårarna
som oavbrutet rinner
längs mina kinder
torkas av den starka
vårvinden

och i mina lurar
dånar
den mest trösterika
musik
jag vet just nu,
om och om igen:

”When the tears come streaming
down your face
´cause you lose something
you can´t replace
could it be worse?

Lights will guide you home
and ignite your bones
and I will try
to fix you”

Och du,
som burit mig
och hållit mig
så många gånger,

som på bilden
när jag är
mellan ett och två år
och du håller mig
när du står
utanför
mina morföräldrars
hus i Härnösand.

Nu bär jag dig
och håller dig.

Och du är lättare
än en telefon

och du lyser starkare
än gulmåran
i ett sommarlov.

Och jag ska fixa det här nu.

Jag ska fixa det,
vi ska fixa det.

Med dig.

För du levde alltid
efter principen
att det går att fixa,

inte genom ett trollslag
utan genom att man försöker
och försöker
och inte ger upp.

Och vår sorg
och saknad
är oändlig,

men det är också
tacksamheten
över den du var
och det du gjorde
och betydde

Och ljuset
ska leda dig hem
och brinna
i allt du varit.

Sov gott,
älskade lilla pappa

(Till minne av
Sten Lundkvist 1938-2020)




Fri vers av Anders L VIP
Läst 174 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-04-26 12:25



Bookmark and Share


  Elinor Sörensson VIP
Ömsint fin och känslosam med
sorg mellan ord och rader.
2021-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Anders L
Anders L VIP