Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tillvaro

Det finns ett levande, sjungande blod
som pulserar från universum
genom mig
och vidare.

Det finns ett dött blod som rinner
över kryptans tröskel
när självrannsakan blir till en obduktion
i kallt ljus.

En analgesisk livshållning
ett snedställt hjärta
som undviker att nudda verkligheten
smärtar mer än livets prygel.

Jag vill vackla rusig som en backant
ignorera min rädsla för blod
och dansa njutningsfullt hela vägen
vartenda steg
runt den avgrund
som är vår tillvaro.




Fri vers (Fri form) av Rafmagn VIP
Läst 101 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-05-03 21:24



Bookmark and Share

  Burn

"när självrannsakan blir till en obduktion
i kallt ljus" är en intressant mening som man kan tolka med olika innebörder. En av dem som jag tycker är spännande är om man tänker sig någon som upplever sig själv som helt död men som satsar allt på att rannsaka det lik som den själv upplever att den är för att göra att ett sista försök att nå liv. Då kan det kalla, hårda ljuset vara bland det bästa man kan använda sig av då det får saker att framträda med skarp tydlighet, något som är centralt när det gäller att se saker som de är. Det är inte många som verkligen vågar ta sig an en sån svår och hård uppgift då det gör otroligt ont att ta i det som är dött.

"En analgesisk livshållning". Ja, det är verkligen den mest vanliga, men också den som i längden ger djupare skador, även om man inte ens är medveten om det. Att vara nära livet är att vara nära allt i livet, både det som smärtar och det som glädjer, att inte undvika verkligheten utan att gå rakt mot allting.

"runt den avgrund
som är vår tillvaro."

Underbar formulering!

Tycker om linjen som den här texten för fram, tycker om inställningen.




2021-05-05
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP